Lördag
När jag vaknade i morse snöade det för fullt. Hade nog kommit 20 mm blötsnö. Men är det bara 0,5 plusgrader, blir snön inte kul.
Idag skulle det vara en sån där dag som skulle bli kul. Först var det meningen att guben och jag skulle knalla runt på stan och bl a leta en handväska till mig, sen skulle vi på Scania-visningen (2010-orna). Och i kväll var det dags för Motorhistorikernas pubkväll. Dit hade guben anmält oss och därifrån hade vi tänkt gå vidare till Nocks och lyssna på Rockabilly.
Men säg den glädje som varar... I morse fick guben telefon. Det var bara att sätta sig i tankbilen och börja köra bränsle. Har jag nämnt att han är tankbilsåkare? Så jobbet först förstås. Efter 10 år med honom vet jag att man mycket sällan kan planera för nåt. Därför kan man heller aldrig längta. Numera blir man inte ens arg, utan man har resignerat. Blir bara uppgiven och lessen. Dessutom kommer alltid körordern så sent så man har ingen chans att planera nåt eget, träffa folk eller gå ut nånstans.
Så allt han sa till mig var: Jag måste till Luleå och köra. Sen försvann han ut genom dörren, utan ens ett hejdå. Har inte hört av honom sen dess. Vet inte om han kommer hem ikväll, i morron, eller på måndag.
TV:n, soffan: Here I come. Ännu en kväll utan vuxen sällskap. Nog hörs det att jag är besviken. Längtade sååå efter att träffa lite kul folk.
Men så ringde han halv sju och sa att han var en timme bort, så vi kunde fara på Motorhistorikerna. Eftersom jag vill träffa folk så blir det nog så. Kort varsel men...
Mitt på dan for jag själv till stan. En ny handsväska lockade verkligen. Hade tänkt mig en med både handtag och axelrem, men jag upptäckte snabbt att såna pengar hade jag inte tänkt lägga ut på en väska. Så det bidde en som liknar den som gått sönder. Ska visa bilden på den. Satte dit en kattbrosch som jag haft i typ 100 år, för att få den lite personligare och roligare.
Såg en repris på Arga Snickaren i 5:an. Han försökte på paret han hjälpte att förstå hur oerhört viktigt för förhållanden det är att sätta upp gemensamma mål och jobba mot dom, Gemensamma mål = båda känner sig hörda, viktiga och ser ett gemensamt resultat. Har man inga gemensamma mål är man heller inte tillsammans på riktigt. Ibland sätter bara en ena partern upp mål och då blir den andra ensam, utanför och får stå tillbaka hela tiden. Den som satt upp målet mår bra och är nöjd och den andra blir det motsatta, dvs mår dåligt och är missnöjd. Borde vara enkelt och självklart för alla att förstå att man SKA ha gemensamma mål, men tyvärr verkar det vara rätt vanligt att det inte är så i förhållanden som då inte blir så bra som dom skulle kunna bli. Synd och skam...
Dagens kloka ord: KRISER KAN VARA SKAPANDETS FÖRUTSÄTTNING.
