Torsdag
Torsdag, mulet och 10 minusgrader på morgonen.
Idag var det dags för utvecklingssamtal för Lille-man. Än en gång fick jag gå därifrån och känna mig glad. Det går bra för honom i skolan och han skolkar inte och har alltid grejer med sig (typ penna, miniräknare). Enligt hans mentor är det många, många elever som inte bryr sig om att ens ha dessa saker med sig, så när det t ex är prov, kan eleverna inte göra provet. Då blir det omprov med allt vad det innebär. Många kommer utan penna och räknare då med... Vad är det för fel???
Hade tid hos barnmorskan idag. Passade på att fråga lite om klimakteriet och hormoner. Jag berättade vad jag hört på dr Phil om bioidentiska hormoner och det hade hon aldrig hört talas om. Dessutom sa hon att den svenska vården riktar in sig på "behövande" människor, och dit hör inte en person som bara vill må bättre och inte är direkt lidande. Men hon tyckte det hördes väldigt intressant och skulle själv börja spana och söka information. Hon tipsade om att jag kanske skulle lyssna inom hälsokost om dom har någon kunskap.
Det är såhär i svensk vård. Om man får ett provsvar som ligger inom referensramarna (t ex 80-120, där 120 är bäst), och har värdet 90, så prioriteras man inte för någon åtgärd. Vem har sagt att man ska nöja sig med det. Vill jag må bättre och tycker att det är viktigt och skulle vilja ligga på 115, så borde jag ha möjlighet till det. Varför ska vården bestämma när jag mår tillräckligt bra???
Insåg ikväll att jag knappt sett Stora-lilla-flickan i veckan. Saknad!
Guben tog brorsan sin och for till en kompis för att se på hockey på storbild. Hockeyn spelar mig inte så stor roll längre, men det skulle va kul att se nån match live. Problemet är att jag vill sitta och dom platserna är så dyra.
Nu ska jag hjälpa Minsta-lill att lägga ut ett tv-spel på Blocket till försäljning.
Dagens kloka ord: MÄNNISKAN NÅR ALDRIG NYA OCEANER OM HON INTE VÅGAR LÄMNA LAND UR SIKTE.
Idag var det dags för utvecklingssamtal för Lille-man. Än en gång fick jag gå därifrån och känna mig glad. Det går bra för honom i skolan och han skolkar inte och har alltid grejer med sig (typ penna, miniräknare). Enligt hans mentor är det många, många elever som inte bryr sig om att ens ha dessa saker med sig, så när det t ex är prov, kan eleverna inte göra provet. Då blir det omprov med allt vad det innebär. Många kommer utan penna och räknare då med... Vad är det för fel???
Hade tid hos barnmorskan idag. Passade på att fråga lite om klimakteriet och hormoner. Jag berättade vad jag hört på dr Phil om bioidentiska hormoner och det hade hon aldrig hört talas om. Dessutom sa hon att den svenska vården riktar in sig på "behövande" människor, och dit hör inte en person som bara vill må bättre och inte är direkt lidande. Men hon tyckte det hördes väldigt intressant och skulle själv börja spana och söka information. Hon tipsade om att jag kanske skulle lyssna inom hälsokost om dom har någon kunskap.
Det är såhär i svensk vård. Om man får ett provsvar som ligger inom referensramarna (t ex 80-120, där 120 är bäst), och har värdet 90, så prioriteras man inte för någon åtgärd. Vem har sagt att man ska nöja sig med det. Vill jag må bättre och tycker att det är viktigt och skulle vilja ligga på 115, så borde jag ha möjlighet till det. Varför ska vården bestämma när jag mår tillräckligt bra???
Insåg ikväll att jag knappt sett Stora-lilla-flickan i veckan. Saknad!
Guben tog brorsan sin och for till en kompis för att se på hockey på storbild. Hockeyn spelar mig inte så stor roll längre, men det skulle va kul att se nån match live. Problemet är att jag vill sitta och dom platserna är så dyra.
Nu ska jag hjälpa Minsta-lill att lägga ut ett tv-spel på Blocket till försäljning.
Dagens kloka ord: MÄNNISKAN NÅR ALDRIG NYA OCEANER OM HON INTE VÅGAR LÄMNA LAND UR SIKTE.
Kommentarer
Trackback
