Söndag
Söndag, snöfall hela dagen och ca 15 minusgrader.
Jaa, jag vet inte riktigt hur jag ska skriva. Vår birmakatt Kajsa dog i natt. Hon skulle fylla 11 år den 10:e maj. Har knappt sovit en blund och sen har vi varit jättelessna hela dan.
Jag måste börja från början.
Igår ville guben att vi skulle bjuda hans bror med fru ut på middag. Så det gjorde vi. Det var jättegott och jättetrevligt. Efter maten gick dom hem till sig och vi gick ut och träffade Tesse med sambo. Till saken hör att jag innan vi for hemifrån upptäckt och trott att Kajsa äntligen var på bättringsvägen. Jag hade matat henne med tonfisk, skinka och kattmjölk under dan och hon drack bra med vatten och gick på lådan. Det sista hon gjorde innan vi for till stan var att gå uppför trappen och in på toan uppe.
När vi skulle fara hem i natt, frågade faktiskt Tesses sambo om dom fick sova i allrummet hos oss. Givetvis blev svaret ja!!!
När vi kom hem gick Tesse upp på toan för att hämta Kajsa och då hörde vi hur hon började gråta. Ner för trappen kommer hon med Kajsa i famnen. Hon är helt stilla men andas i alla fall. Då förstod vi att hon faktiskt skulle dö ifrån oss. Det var overkligt och fruktansvärt. Kajsa har varit Tesses katt och dom har varit som ler och långhalm under alla år. Nu stod hon där med en nästan livlös kattkropp i famnen.
Vi lindade in henne i en handduk och Tesse höll henne i famnen och la sig bredvid sin sambo i soffan. Det såg väldigt rart ut. Efter ett par timmar kom vi överens om att dom skulle gå ut och lägga sig i allrummet och ta Kajsa med sig. Sagt och gjort. Kajsa fick ligga på Tesses mage under tecket och på det viset somnade hon in. Tesse ringde mej vid halv nio i morse och berättade att Kajsa blivit kall och stel. Hon ville att jag skulle hämta henne. Det gjorde jag.
När Lille-man och Minsta-lill vaknade mitt på dan, var jag ju tvungen att berätta det sorgliga. Uj, så hemskt. Jag hittade en jättefin kartong som Tesse la Kajsa i. Lådan har vi burit ut i härbret tills vi vet var vi ska lägga henne.
Ibland fattar man bara ingenting! Man undrar varför sånt här ska hända. Allt gick så fort.
Känner inte för att skriva nåt mer. Jag saknar Kajsa Kavat.
Dagens kloka ord: ÄKTENSKAPET ÄR INTE ATT VARA I HAMN. DET ÄR ATT VARA UTE PÅ HAVET I BÅT.
Jaa, jag vet inte riktigt hur jag ska skriva. Vår birmakatt Kajsa dog i natt. Hon skulle fylla 11 år den 10:e maj. Har knappt sovit en blund och sen har vi varit jättelessna hela dan.
Jag måste börja från början.
Igår ville guben att vi skulle bjuda hans bror med fru ut på middag. Så det gjorde vi. Det var jättegott och jättetrevligt. Efter maten gick dom hem till sig och vi gick ut och träffade Tesse med sambo. Till saken hör att jag innan vi for hemifrån upptäckt och trott att Kajsa äntligen var på bättringsvägen. Jag hade matat henne med tonfisk, skinka och kattmjölk under dan och hon drack bra med vatten och gick på lådan. Det sista hon gjorde innan vi for till stan var att gå uppför trappen och in på toan uppe.
När vi skulle fara hem i natt, frågade faktiskt Tesses sambo om dom fick sova i allrummet hos oss. Givetvis blev svaret ja!!!
När vi kom hem gick Tesse upp på toan för att hämta Kajsa och då hörde vi hur hon började gråta. Ner för trappen kommer hon med Kajsa i famnen. Hon är helt stilla men andas i alla fall. Då förstod vi att hon faktiskt skulle dö ifrån oss. Det var overkligt och fruktansvärt. Kajsa har varit Tesses katt och dom har varit som ler och långhalm under alla år. Nu stod hon där med en nästan livlös kattkropp i famnen.
Vi lindade in henne i en handduk och Tesse höll henne i famnen och la sig bredvid sin sambo i soffan. Det såg väldigt rart ut. Efter ett par timmar kom vi överens om att dom skulle gå ut och lägga sig i allrummet och ta Kajsa med sig. Sagt och gjort. Kajsa fick ligga på Tesses mage under tecket och på det viset somnade hon in. Tesse ringde mej vid halv nio i morse och berättade att Kajsa blivit kall och stel. Hon ville att jag skulle hämta henne. Det gjorde jag.
När Lille-man och Minsta-lill vaknade mitt på dan, var jag ju tvungen att berätta det sorgliga. Uj, så hemskt. Jag hittade en jättefin kartong som Tesse la Kajsa i. Lådan har vi burit ut i härbret tills vi vet var vi ska lägga henne.
Ibland fattar man bara ingenting! Man undrar varför sånt här ska hända. Allt gick så fort.
Känner inte för att skriva nåt mer. Jag saknar Kajsa Kavat.
Dagens kloka ord: ÄKTENSKAPET ÄR INTE ATT VARA I HAMN. DET ÄR ATT VARA UTE PÅ HAVET I BÅT.
Kommentarer
Trackback
