Söndag den 15:e i sjätte

Idag har det varit en såndär dag som man kan ha ibland. Jag har bara varit slut.
 
När jag hade satt på kaffepannan kring tre, kom ett par goda vänner förbi :) Så kaffet blev en härlig avkoppling från lite annat...
 
 
Detta är kaffepannan av den bästa! :)
 
Nyss kom Angelica ner och sken som en sol! För första gången på sju år kunde hon böja höger knä så hon kunde greppa runt vaden med sin hand!!! :)) Tack kiropraktorn för hjälpen!!! Vilken känsla!!! Så skönt med glädjeämnen! :)
 
Höres :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0